Här flyttar jag till Australien och tror att det ska vara sol och härligheter varje dag. Pfft, så är det inte! Nej, men helt ärligt. Jag visste ju självklart att det inte är högsommarvärme hela året, men det är faktiskt kallare än vad jag trodde att det skulle vara. Kallt, blåsigt och regnigt. Men det är något som man inte får klaga på, jag vet. Vintern har varit lång hemma. Men det vet jag inte så mycket om, hehe. Jag har varit borta i snart 6 månader. Helt galet vad tiden går fort! Sen jag kom hit så räknar jag bara i Australien-månader och glömmer bort att jag faktiskt var iväg i två månader innan jag kom hit. Jag pratade med Sofie om resan igår. Det känns så avlägset. Allt var så fantastiskt jävla bra! Nästan allt, förutom de gångerna vi blev grundlurade och bortrövade (typ) i Hanoi, haha. Eller när vi skulle ta oss till Phuket från ett ställe jag glömt namnet på. Vi tänker att vi ska kosta på oss en skön resa, så vi betalar för att åka privat minibuss hela resan. Bussen är fyra timmar försenad, men när det väl kommer så sitter vi i baksätet och gottar oss. Knäpper upp shortsen och förbereder oss på en skön resa. Efter en kvart så åker vi in på en liten landsväg och blir avsläppta på en "busstation" mitt ute i skogen. Med massa andra folk blir vi boskap som man styr omkring. Så efter en halvtimme där så blir vi satta i en knökfull minibuss med andra turister. Vi kör i två timmar, stannar för toalett och mat. Sen kör vi i en halvtimme till ytterligare en busstation, men en större den här gången. Vi blir avsläppta på ett kontor och får vänta där. På en lokal skolbuss. Blir intryckta på lokalbussen. Alla glor, ingen fattar vad vi gör där. Inte vi heller. Vi åker med skolbarnen och gamlingarna tills vi till slut kommer till den stora busstationen i Phuket. Tror vi. Det är fel station som fortfarande är en bit utanför, men därifrån så tar vi taxi och kommer fram helskinnade men typ sex, sju timmar försenade till hostlet. Det var en random resa! Men det som är lustigt när man väl är där, är att det bara att gilla läget. Att sätta sig ner och bli tjurig tar en ingenstans. Visserligen hände det väl att jag svor en del under resan, tur att jag reste med Sofie som kan lugna ner mig när jag är på väg att skälla på någon stackare som inte heller vet vad som händer. Jag saknar putte. Vill lägga upp en bild från resan, men en datorjävel i Thailand åt upp ALLA bilder. Så istället blir det en bild på mitt röda hår som behöver färgas om. Jag funderar på att köpa nya glasögon. Vore kul med nya. Tänker pilot. Nejnejnej tänker mamma då. Jajaja, tänker Charlotte. Får se om jag får tummen ur. Är jag lika effektiv som jag var med tatueringen så har jag väl nya brillor om fyra år.