Varan pask har varit helt sjuk vild. Har festar man garnet pa paskafton och sa firar man med familjen pa paskdagen. Sa jag och Caroline var lite crazy igar. Hon hade pengar som hon behovde gora av med, sa vi gick till kvartersbutiken och kopte 12-pack toapapper och jag fick en glass. Living the dream! Glassen hette Golden Gaytime, och det ar ju i och for sig ganska galet. 

 

Aron har akt ivag pa en lang jobbresa, sa nu ar det bara systrarna Hedenstein har. For att Caroline inte skulle behova bryta sina sondagsvanor som hon och Aron har, sa har jag stallt upp. Klockan atta gick jag upp och skulle ivag och ata frukost. Men stallet var paskstangt. Snacka om flopp. Men det ar val kul att vara uppe tidigt ibland ocksa. Allting ar stangt, sa vi sitter hemma och stirrar pa varandra och vi har kommit fram till att Caroline har lite storre panna an vad jag har. 

 

 

 

Den har veckan kanns det som att jag bara suttit pa taget. Inte for att jag egentligen har nagot emot det, jag gillar att aka tag. Och stundtals ar det valdigt fint. Jag var pa kursen i lordags for det dar marketing foretaget, och kande bara, nejnejnej. Det har vill jag inte alls gora, sa desperat efter pengar ar jag inte. Sa jag tackade vanligt men bestamt nej innan det blev dags att skriva pa nagra papper. Men jag hanger inte lapp for det! Idag akte jag till en familj heeeelt pa andra sidan av Sydney som jag kanske ska vara nanny hos. Tva sota pojkar pa fem och sju ar. Far se hur det blir med det, men dom verkade goa. 

 

 

Jag var pa tva intervjuer. Ett for dorrknackning och ett for marketing. Igar var jag pa en andra intervju for marketing och fick jobbet. Jag fick jobbet som dorrknackare ocksa, men tackade nej. Av de tva tar jag hellre det andra jobbet. Sa imorgon ska jag pa kurs. Det later javligt fancy, med marketing, men det ar i stort satt att sta i en galleria och prata med folk och forsoka fa dom att kopa det jag erbjuder. Vilket i det har fallet ar att donera pengar till olika valgorenhetsorganisationer. Bla lakare utan granser, WWF, roda korset osv. Sa det ar ju inte sa farligt. Jag ar val inte supertaggad, helt arligt. Men ett jobb ar ett jobb, och dom satsar tydligen ocksa ganska mycket pa sina anstallda. Vilket betyder partaj. Jag gillar ju partaj. Far se, det kanske bara klickar som fan nar jag ar dar! Det ar ju inte precis som att det ar for resten av livet.  

 

 

Tva intervjuer idag. Med lojligt stort mellanrum. Den forsta mitt i natten, klockan nio pa morgonen och den andra klockan tre. Inte sa manga timmar dar mellan egentligen, men nar man ska dra omkring ensam sa blir det snabbt ganska tradigt. Men tur att jag ar expert pa att gora ingenting. Forsta motet var en gruppintervju, med en blandad kompott manniskor. Verkade som en helt okej gang, men jobbet ar jag lite tveksam till. Det ar dorrknackning. Det tar emot aven om lonen verkar vara bra och dom satsar pa sammanhallning och sina anstallda. Dorrknackning. Dorrknackning alltsa. Hm.

 

Andra intervjun var for eventmarketing. Sta ute pa olika locations och snacka om nagot som jag inte fattat annu vad det ar. Det jobbet later battre an dorrknackning, men verkar inte lika avslappnat. Men det ar manga som soker sa jag raknar inte med nagot.

 

Nar jag satt och korde ensamfika sa ringde det nagon fran ett annat jobb som jag sokt och vi hade en liten telefonintervju. Enda problemet ar att jag inte alls vet var det var for. Jag gillar egentligen inte att svara pa nummer som jag inte har, men nu maste jag ju gora det och da ar jag de forsta sekunderna av samtalet uppe i att jag svarat och inte ignorerat att jag glommer latt bort att lyssna vem det ar som ringer. Det ar verkligen nagonting som jag maste trana pa. Man vill ju inte sitta en hel telefonintervju och sen saga "Ja, men vad kul, da ses vi imorgon! Men en fraga bara, vem ar du?"

 

 

 

 

Idag sa har jag tagit ett steg framat pa jobbfronten. Har bokat in tva intervjuer imorgon. Bada med nagot luddiga jobbeskrivningar. Och egentligen luddigt om det ar intervju, informationsmote eller pang pa jobbet. Men det skadar ju aldrig att dra dit och hora vad dom har att saga. Plus att det ar skont att fa lite rutin pa intervjuer pa engelska. Sa idag sa akte jag in till city for att spana in vart den forsta intervjun ar nagonstans. Den ar redan klockan nio pa morgonen. Med mina vanor just nu sa kanns det som mitt i natten. Det ar som saljare eller nagot med costumer service for ett energibolag.

  Det andra ar klockan tre men ocksa mitt inne i city, sa jag far dra omkring lite. Det ar for ett marketingforetag och jag skulle kla mig i smart business. Efter att bara hängt pa stranden och levt in en ryggsack sa har jag typ inga klader med mig. I alla fall inget som gar i smart business-anda. Sa jag far val lana klader av Caroline. Igen. Stackars storasyster.

Om jag far det har jobbet far jag nog ta en ordentlig shoppingrunda och byta ut shortsen och tischorna mot kjolar och toppar. Inte fy skam det. Visserligen ar det bara deltid men det ar alltid kul att fa en anledning att shoppa.

 

 

 

 

Det ar klurigt det har med att skriva cv pa engelska. Vissa ord som jag maste ha med ar svara att oversatta, speciellt nar man knappt vet vad man ska kalla det pa svenska. Men som tur ar sa har jag tva valdigt bra engelskalarare har som kan hjalpa mig. Nu borjar det i alla fall likna nagot. Men inte for att jag har stressat precis. Jag sover for det mesta om dagarna. Jag tror det ar min kropp som tar ut lite rehab efter tva manader i Asien med ett nästan konstant alkoholdrickande och valdigt mycket runtresande. Men nu borjar jag landa lite i vart jag ar. Harom natten sa vaknade jag och hade ingen aning om vart jag var. Det var helt sjukt. Ar jag i Vietnam? Ar jag i Thailand? Ar jag hemma pa Gotland? Eller ar jag i Oslo? Innan jag insag vart jag var hann jag ga genom de flesta platser vi varit pa. Jag ar i Australien. Och ska stanna har i ett ar. Det ar ganska knappt. Men anda inte. Och det ar knappt.  Idag sa varit pa en liten roadtrip langs med kusten fran Cronulla till Bondi. Det var mysigt.